Insikt.

Samma dag som man blir mamma inser man att livet aldrig mer kommer att bli sig likt igen. En del av det är att man inte längre kan sätta sig själv i första rummet. Ofta hamnar ens egna behov långt ner på listan. En sådan sak som att gå på toaletten ifred går från att vara en självklarhet till lyxtillvaro. Nu börjar mina barn bli så stora att jag kan gå på toaletten utan barnen...jag njuter av varje sekund. Tänk att få vara sig själv för en liten stund. Att inte behöva kissa samtidigt som man ammar en liten bebis, torkar snorig näsa eller räddar litet barn från att sätta en vindruva i halsen. Men ibland kör allt ihop sig fortfarande. Som idag. Jag går in på toaletten för att bajsa. Stänger dörren. Låsa är överkurs. En sekund senare bankar det på dörren "mamma, jag måste bajsa". Såklart. Bajsnödighet tycks smitta hemma hos oss. "Du får ta toaletten där uppe, nu bajsar jag här och det tar en liten stund" svarar jag. I samma sekund hör jag Myra från övervåningen "Mamma, jag är FÄRDIG!". Jaha, tänker jag. Nu får jag skynda mig. Snabbt försöker jag avsluta min tid med mig själv och mina behov. "JAG ÄR FÄRDIG!". En otålig Myra skriker från ovanvåningen. Lova står och hoppar bredvid mig, "jag e bajsinödig". En kort stund senare är jag på väg upp för trappan. Min rumpa är torkad och nu ska Myras bakdel torkas. Då är Lova klar- "FÄRDIG!". På knappt 27 sekunder har jag bajsat, torkat tre rumpor, sprungit upp och ner i trappan och ännu en gång insett att det nog lär dröja några år (?) till innan jag kan sitta i lugn och ro på toaletten och njuta av tystnaden och en tidning.