VAB.

Lova är sjuk. Mitt lilla hjärtegryn lät som en skällande hund när hon vaknade i natt. Hennes lilla späda kropp var alldeles kokhet. Hon och jag kröp ner bredvid varandra i soffan och sov med tänd lampa hela natten. Förra veckan var Myra sjuk. Då var Tobbe hemma och tog hand om henne så denna vecka var det min tur. Min tur att badda liten varm panna, servera alvedon på silversked, blanda blåbärssaft och pussa liten flicka. Lova tillhör den sorten som kämpar emot när hon är sjuk. Hon envisas med att prata lite mer än vad hon egentligen orkar, leka tills det verkligen inte går mer och vara vaken trots att ögonen går i kors. Jag tillhör den mammasorten som har dåligt samvete när jag vabbar. Jag blir så arg och irriterad på mig själv för mitt dåliga samvete. Jag skulle ju aldrig ha hjärta att lämna mitt sjuka barn på förskolan. Det är helt otänkbart! Jag tillhör inte den mammasorten som stoppar i mitt barn febernedsättande för att sedan lämna henne på förskolan och inte låtsas om att hon är sjuk (ja...den mamma/pappasorten finns tyvärr). Jag är mammasorten som önskar att jag kunde vara på båda ställena samtidigt. Badda lite panna och vara på jobbet...men det går inte alltid. Så nu kämpar jag med mitt samvete och pussar min lilla dotter.