I morse hade jag lust att lägga mig ner och skrika på marken, precis som min 6-åriga dotter gjorde. Men mammor får inte lägga sig ner och skrika på marken. Mammor ska behålla lugnet och vara vuxna. Speciellt om man läst psykologi och konfliktlösning på universitetet. Jag är ju för tusan utbildad i detta…känslor, konflikter… ändå står jag där och liksom väser mellan tänderna ”JAG kan inte ha det så här när jag ska till jobbet”. Ungefär som om min dotter skulle ställa sig upp, torka bort gruset från kläderna och sansat svara ”Nej, det är klart att DU inte kan mamma. Jag ska genast sluta uppföra mig som den 6-åring som jag faktiskt är”. Känslan av att vi båda två ville (och inte ville…) bli sams igen höll i sig hela vägen till dotterns skola och mitt jobb…och faktiskt gnagde den i mig hela dagen.
Ack, vad svårt det är att vara mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar